Halloj alla kära läsare, hoppas allt är bra med er.

Här är det helt okey just nu, är hos min kära storbror ett par dagar innan vi ska åka ner till våra andra syskon.

Då blir det att planera inför begravning och allt annat runtomkring våran älskade mammas bortgåg.

Här är en bild på min fina brorsdotter

Men i alla fall så har jag varit här i Örebro sedan igår eftermiddag, och idag har vi BARA gått 20,000 steg   

Vi har haft tur med vädret, men vi har även haft lite otur för idag hade vi planerat att vi skulle åka och bada på ett sälle som brorsans hyresvärd har hand om, det är inte ett badhus utan utomhuspoler, då får man som vuxen betala 40kr i inträde och så får man bada hela dagen om man vill.

Men idag har inte tiden varit våran vän utan den har bara tickat på så himla fort att vi inte hann med oss. Då blev vi jättebesvikna så klart, men vi sa det att vi får åka till Grännes någon dag när vi är nere hos syrran, då får vi bada i Östersjön, det kommer ju inte att vara lika varmt som i polerna men men man får ta vad som erbjuds   

Ikväll så hoppas jag och storebrorsan på att vi ska få gå på spökvandring i Örebror slott, vi har varit in på hemsidan men dår går det inte att boka för att dom inte lagt ut någon länk fast det står "Boka här"   .

För en vecka sen när jag uppdaterade bloggen så skrev jag att det var lite si o så med min älskade mamma.

Nu kan jag meddela att min älskade mamma har somnat in, hon lämnade ett stort tomrum i många av oss, vänner, familj, släkten, arbetskamrater, Ja alla som kände min kära mamma     

Jag önskar att hon fått en chans att få fajtas mot den jäveln, med hjälp av cellgifter eller varför inte bromsmedicin.

Allt har gått så fort i denna hemska sjukdom, från det hon började få problem med magen tills det att hon somnade in har gått på ca 7 månader.

Nu slipper hon ta en massa piller som hon egentligen inte ville ha, hon slipper ha ont, nu hon dansar runt bland molnen tillsammans med övrig släkt som lämnat jordelivet.

Och så tror jag att hon har fullt upp där uppe med, att surra massa skit med släkten, och framför allt lära upp dom på Skip-Bo, Det var nämligen ett av mammas favorit kortspel   

Cancer är som en alien, den kommer in i kroppen på något sätt, växer och oftast så förökar den sig, många har turen att så fajtas mot den hemska alien, många vinner men tyvärr långt ifrån alla.

Vi har lyckats att besegra så många sjukdomar genom tiderna, men just denna hemska sjukdom ploppar upp som svampar ut gjorden och är hur svår som helst att besegra, ibland när många fått fajtas mot denna alien och besegrat den, hinner bara få känna på friheten så får dom ett slag i magen av att den kommit tillbaka och förökat sig, eller kommit tillbaka och är ännu mer aggressiv.

Många vinner även över denna alien och får känna på friheten resten av sitt liv, den kommer inte tillbaka, jag önskar bara att ingen fick denna hemska sjukdom eller alien som jag kallar den, just bara för att den lever sitt eget liv i kroppen på personen i fråga, ställer till med en massa problem och tyvärr är det alldeles för många som förlorar kampen mot den.

Forskingen går frammåt, många besegrar denna alien men som sagt alldeles för många får den, alldeles för många dör av den.

Både barn, ungdommar, vuxna och gamla.

Vill du vara med och hjälpa till att besegra denna hemska sjukdom skänk en slant till cancerforskningen.

Nu var det ett tag sedan som jag uppdaterade bloggen, läget med lilla mamsen är lite si o så, hon vaknar ofta om nätterna och har ont till o från.

Hon var ganska pigg under dom 2 veckorna jag var nere hos henne. Mamma är hemma och har hemsjukvård och har hjälp av hemtjänsten 2 gånger om dagen.

Jag ska åka ner till mamma igen om 2 veckor, så jag hoppas att dessa 2 veckor går fort så jag får komma hem och krama om min älskade mamma   

Min högsta önskan just nu är att älskade mamma bara kunde blir frisk och att denna hemska sjukdom cancer bara kunde få cancer o dö ut och försvinna från jorden.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sedan jag kom hem för snart en vecka sedan så har det varit nästa full fart, i tisdags så var det vårruset inne i Sundsvall. Det var riktigt kul, jag gick tillsammans med ett par vänner från kyrkan.

Det enda negativa med Vårrsuset iår är fikakassen som vi fick efter promenaden, tyckte iinte att den var så mycket att hänga i julgranen iår, förra året var det mycket smaskigare saker i kassen.

Här är mina 2 kompisar (närmast bild) som jag gick med på Vårruset.

Idag var jag med Amanda min kontaktperson till Sidsjön frilufsområde.

Det var riktigt kul, det enda som var tråkigt var att när vi hade gått till Grodtjärn så såg vi att det fanns några olika slingor att gå men mitt i rundan så försvann skyltningen så vi visste inte vart vi skulle gå för att fortsätta på den slingan som vi hade tänkt oss.

Vi hade tänkt oss att vi skulle ha gått rundan på 8km, men de bidde inte riktigt så..

Men men, det gick väll bra ändå...

Men iaf tyckte både jag och Amanda att det var dåligt skyltat så man visste vart man skulle gå. Eller så vra de hyfsat skyltat men att vi inte fatta vart vi skulle gå    

Här vid Grodtjärn träffade vi på Herr And, men han var så inte sällskplig av sig   

Jag säger bara FUCK CANCER

Ursäkta mina ord men varför i hela helvetet kunde inte cancer får cancer o dö?!

Nu har alltså den hemska förbannde sjukdommen slagit till och gjort livet surt för ännu en person, en person som jag älskar över allt annat på jorden just min älskade mamma   

Vi har varit så hoppfulla och trodde verkligen att detta skulle gå vägen att hon skulle besegra den lilla jäveln, men eftersom allt dragit ut på tiden så har den lilla jäveln suttit där på hennes bukspottkörtel och levt rövare och snott den näring som hon själv behövt för att få må bra och leva livet med dom vardagliga bekymren mm.

Men snart är det slut och det är dags att gå vidare till en annan värld som tyvärr inte infattar oss nära och kära, vänner o alla andra   

Jag ska åka ner till min kära älskade mamma på tisdag, hon är inte hemma då utan då är hon kvar på sjukhuset men får komma hem antingen mitten eller slutet av veckan.

Jag ställer bara frågan VARFÖR???

Det är en hemsk sjukdom och alldeles för många får den. Mamma är nu den 6e som jag känner som fått den förbannade sjukdomen som jag känner, och flera av dom har inte fått uppleva pensionärslivet, det är så förbannat orättvist.

Vi har haft så många sjukdomar här genom tiderna, många har vi lyckats besegra, men detta verkar nästintill omöjligt.

Denna bok borde varenda förälder läsa och alla andra också som gillar/älskar Mia Skäringer.

Det blir som en liten väckarklocka om hur nyblivna föräldrar ser på sig själva, och alla andra som som inte ser ut som skönhetsidealet som tidningar och media, mm målar upp.

Denna bok är så brutalt ärlig om hur livet verkligen ser ut.

Handling:

"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat.

Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.
Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar.Kom nära."

/Mia Skäringer

När Mia Skäringer började blogga hade hon samma tanke som när hon skrev sina krönikor i tidningen mama: den skulle vara garanterat pumpsfri. Det vill säga "inga bilder på ett par snygga pumps jag såg i affären på väg till dagis". Resultatet har blivit en bok som är både rolig och allvarlig, tankeväckande och stark. Mia Skäringer bjuder på ett befriande öppet sätt in oss i sitt eget liv och delar med sig av sina erfarenheter, av skilsmässa, föräldraskap, nytt familjebildande.

Dåligt samvete, prestationsångest och vacklande självförtroende. Hon krossar myten om superkvinnan som med ett glatt leende håller alla bollar i luften samtidigt, och önskar alla att ha mod att vara den man är och tänka mindre på att duga.

Denna film såg jag och en kompis på bio för 2 veckor sen.

Jag fullkomligt älskade filmen, för den var lite galen,rolig och samtidigt hemsk eftersom den utspelar sig på en Ö som tyskarna ockuperade under andra världskriget.

Handling:

London, 1946. Den karismatiske författaren Juliet får ett brev från en medlem av en mystisk litteraturklubb startad på den nazi-ockuperade ön Guernsey. Nyfiken på vilka som ligger bakom brevet bestämmer hon sig för att besöka ön.

Där möter hon de härligt excentriska medlemmarna i Guernseys litteratur- och pottatiskalspajssällskap, inklusive Dawsey,den lite mystiska men fascinerande mannen som skrivit brevet. Allteftersom krigstidens hemligheter uppenbaras blir Juliet alltmer fäst vid ön, bokklubben och Dawsey vilket kommer att förändra hennes liv för alltid.

Skådespelare:              Speltid:

Lily James                 1 timme och 3 min

Michiel Huisman                  Genre:

Matthew Goode                     Drama   

Jessica Brown Findlay              År:

Tom Courtenay                     2018

Penelope Wilton

Katherine Parkinson

Idag var det sista passet med medelgympa för denna termin. Känns lite sorgligt men samtidigt väldigt skönt för nu har ju våren kommit igång för fullt och allt börjar vakna till liv igen. Tycker lite synd om alla som har jobbig allergi mot pollen mm.

Själv har jag klarat mig bra, brukar mest bli täpt i näsan och få klåda och sveda i ögona, men just nu är det väldigt lugnt.


Men men idag har det varit en skön dag som avslutades med ett riktigt svettigt gympapass.
Vi fick även dra lapp om 2 flitpriser, vi var 16st som fick lotta. Jag hade turen att dra den ena vinstlotten     Jag blev ju så klart överlycklig    .
Imorgon kör jag terminens sista träningspass för min del, korpen kör sitt sista träningspass på söndag tror jag o då är det Zumba.

Jag avslutar terminen på Gå Bingon på söndag, sen är det ledigt fram tills i höst.

Men den som känner sig sugen så kommer Korpen att ha gratis för medlemmar och 20kr för icke medlemmar både spinning och blandad utegympa i sommar.

Just de, kanske ska tala om vad jag fick i mitt flitpris   
Jag fick smaksatt kaffe och Lindor choklad (Yammy)

Mitt flitpris som jag hade turen att få.

Fotade lite tidigare idag när jag gick till affären

Nu är det lördag igen, och en helg som är oskriven eller snarare opalnerad för min del.

Idag var jag iväg på Sundsvalls mässan, men ärligt talat var det inte mycket att hänga i julgran om man säger så.

Jag föreslog för Amanda (min kontaktperson) att vi skulle åka dit för att dom skulle ha bakluckeloppis oxå. Jag älskar loppisar för man vet aldrig vad man hittar för skoj.

Men det var väldigt fattaigt på saker idag, jag köpte ett par skor med Elsa (frost) till min älskade systerdotter.

Hon kommer att älska dom när hon får dom i sommar när jag kommer hem.

Det är liten klack på skorna oxå, men utan att jag visste det så har min systerdotter tjatat på sin mamma att hon vill ha skor med en klack på   så detta kommer att bli perfekt när hon får dom.

Här kommer en liten uppdatering på förra inlägget där jag skrev om att jag hade så ont i armen.

Det har jag fortfarande även om jag har en bättre dag idag.

men i alla fall, igår så var jag till sjukgymnasten eller fysioterapeut som det så fint heter nu för tiden.

Och jag hhar nu fått veta att det inte så trångt längre vid axeln utan jag har en rejäl muskelinflamation i muskelfästet i axlen.

Så nu har jag fått lite övningar somm jag ska göra varje dag, i minst 3 månader men knner jag att det inte bli bättre efter halva tiden så skulle jag höra av mig.

Men jag tror på att det kan funka om jag bara har lite is i magen och verkligen gör mina övningar som jag fått och sedan försöker tänka å hållningen, alltså försöka att INTE gå som en hösäck utan försöka sträcka på mig.

Det är inte lätt när man nästan hela livet gått som en hösäck, både min gubbe o mamma har sagt åt mig att sträcka på mig.

Gubben har påpekat det då o då att jag måste sträcka på mig, ibland kommer jag ihåg det o ibland så nää.