Första arbetsveckan har gått o där med även den ljuvliga helgen så nu går vi in på andra arbetsveckan.

O igår så kom sorgen på besök o bestämt sig för att stanna på obestämd tid.

Eller snarare har sorgen vare på besök en tid men nu så är den större än va den var förut.

Imorse när jag vaknade så fick jag besked om att nu har våran älskade somnat in, som jag berättat tidigare i ett blogginlägg så var det så att jag hade en nära anhörig som varit cancer sjuk nu har denne somnat in och det var det bästa för honom så nu slipper han lida mer. I det förra inlägget så ville jag helst inte tala om om det var en man eller kvinna men nu kan jag tala om att det var en manlig släkting.

Han är djupt saknat, och samtidigt som man tycker att det var det bästa för honom att somna in så hade man velat ha kvar honom några år till.     

Men nu vet jag de att han slipper lida och han slipper smärtan o kan leva ett nytt liv uppe bland molnen tsm med alla andra våra släktingar som är där uppe.   

Nej, jag tror inte på någon gud eller är speciellt religiös av mig men jag tror på ett liv efter detta och alla får vi våra änglavingar den dagen det är dags att vandra vidare upp bland molnen till Nangijala där inga sjukdomar eller annan sorg finns.

Det är jätte svårt att hålla tillbaka tårarna medan jag skriver men försöker hålla mig i schack för att inte bryta ihop, klart man måste få sörja o låta sorgen ha sin tid för att sedan kunna ta sig upp på fötter o kunna tänka på personen i fråga utan att bryta ihop.   

Du är djupt saknad och älskad

Hoppas du har kommit fram till Nangijala nu   

Ha de gött

På återseende