Nu kan jag berätta varför jag var så ledsen för ett tag sen.

Det är så att en av våra gruppledare på Tallkotten måste tyvärr sluta hos oss pga sin astma.... och ärligt talat så känns de förjävligt rent ut sagt för vi trivs så himla bra med henne och hon trivs jätte bra hos oss.... men tyvärr så är det hennes astma som sätter stopp för fortsatt arbete hos oss, vi har gjort allt som står i våran makt för att de ska bli bättre men tyvärr så funkar det inte längre.

Fast det bästa är ju att vi blir ju inte av med henne helt utan hon kommer ju o komma hälsa på oss ibland o vi kommer ju o hålla kontakten med henne...

De känns super tråkigt o ledsamt att hon måste sluta hos oss.

Jag tror inte jag iaf har fattat än att hon inte kommer tbx till våran grupp igen utan ska börja jobba på ett annat ställe som förhoppningsvis funkar bättre med hennes astma.

Så igår var hon upp på jobbet och bjöd Tallkotten och Dagcenter på fika som ett litet tack för denna tid.

Utav oss på Tallkotten fick hon en liten Tall planterad i sin kaffemugg o så fick hon en liten bok som vi knåpat ihop med bilder och teckningar.

Och av oss alla fick hon en blomma i en jättefin kruka o så fick hon teckningar från några på Dagcenter.

Varför ska livet vara så orättvist????

Varför ska de dåliga hända dom bästa???

Men men nu får vi börja på ett nytt kapitel på jobbet och hoppas att vi får en ny personal som är lika go o snäll som våran älskade Harriet.

Allt detta goda bjöd hon på igår.   

En liten repris: Denna fina målade jag till Harriet för nån vecka sen, och det är en av bilderna som finns i boken som Harriet fick av oss på Tallkotten, och på andra sidan av denna teckning så sitter det en fin bild som vi knäppt nån gång när vi på Tallkotten har vare ute på äventyr   

Ha de gött

På återseende