Idag efter kyrkis så var jag på möte om min lilla framtid som kommer...
Det är som så att när man har aktivitetsersättning från försäkringskassan så får man bara ha det fram tills man fyller 30år och nästa år så fyller jag 30 och nu måste jag ut och prövas i arbetslivet... jag har en lättare funktionsnedsättning som gör att vissa saker är svårare än andra saker, som jag behöver rutin för att få saker o ting o gå ihop speciellt på arbetsplatsen och sen är mitt minne inte det bästa,utan jag kommer ihåg saker o ting till o från o ibalnd så måste jag fråga en massa gånger o jag kommer ändå inte ihåg.. o sen finns de vissa saker som tar längre tid att lära in medans andra saker kan fastna på en gång.
Jag har inget fint namn på min funktionsnedsättning utan i mina papper står det bara att jag är lätt utvecklingstörd så fint som de heter.
Men själv så kallar jag mig för Mupp för det är ett finare ord o jag är inte som alla andra utan jag är mig själv och jag har mina svårigheter och svagheter.
Som när jag fick detta besked om att jag måste börja arbetspröva och få en så kallad utredning om vad jag klarar och inte klarar för att se om jag kan söka sjukersättning från försäkringskassan nästa år... De kändes som om hela min värld vändes upp och ner och dom drog undan mattan för mig o jag känner mig väldigt liten.
Jag har vare på Tallkottens Resurscenter nu i 7år och innan jag började där så var jag väldigt osäker och trasig... jag har aldrig hållt på med dråger eller så utan jag behövde bara lite mer tid att mogra jämfört med mina jämnåriga kamrater.
Jag är nu 29 i fysik ålder men i huvudet är jag inte mer än max 25.
Men iaf så har jag mkt stöd och hjälp från våra gruppledare på Tallkotten och är det något som jag tycker är svårt eller jobbigt så finns dom där för mig och får jag som jag vill till nästa år så ska jag fortsätta på Tallkotten för det är där jag har min trygghet.
Visst så kan jag hitta en trygghet och känna att jag trivs på andra ställen men jag behöver ett ställe där jag kan "landa" och känna att jag är jag och jag behöver inte vara på topp alla dagar. Som nu har jag vare på kyrkis i 3 terminer och det är nu dom 2 sista terminerna som jag har vare ute 3 dagar i veckan (måndag - onsdag) och sen har jag kommit in på tallkotten torsdag och fredag och jag blir väldigt trött ibland när jag har vare på kyrkis, men där så stormtrivs jag för att där är det sådan gemenskap bland oss som jobbar och sen föräldrarna som kommer med sina barn.
Men iaf på mötet så kom vi fram till att jag ska vara med Kreha på onsdagar från o med nästa vecka o så fram till semestern iaf sen vet ja inte riktigt vad som sas för ett tag tyckte jag att de va så jobbigt att jag nästan börja grina, jag kände tårarna bränna i ögona men jag ville inte låta dom komma utan jag kämpade som en ja vet inte vad inte för att jag skäms för att grina när jag tycker att de blir för jobbigt men jag hade ingen lust o grina så jag gjorde mitt bästa för att låta bli.
Men till hösten nån gång så ska vi hitta något bra ställe som jag kan göra praktik på, men som tur e så kommer det vara en personal med i början från Kreha så jag kommer inte att bli lämnad ensam utan allt kommer att ske i långsam takt så att jag känner mig trygg och säker. Men det viktigaste av allt är att jag kan tala om vad som är bra och inte bra och vad som är svårt o inte svårt.
Men som jag sagt förut så ska jag försöka se detta med öppna ögon och göra något bra av det hela. O just nu är min störta önskan att jag får vara kvar på Tallkotten till nästa år och sen göra som nu långsamt jobba sig utåt till en arbetsplats här i livet.
När nu ska jag gå och fixa lite mat.
Glöm inte mina kära läsare (oasvsätt ålder) att kolla på:
Sverige sviker
20:00 - 21:00 Idag, 27 maj 2014
Svensk samhällsserie från 2014. Säsong 1. Avsnitt 1 av 4. Jag vill inte ha nån framtid. Likvärdigheten i den svenska grundskolan har försämrats sedan slutet av 1990-talet. Föräldrarnas utbildningsbakgrund är en av de viktigaste faktorerna för en elevs skolresultat. Vi träffar Markus, Sebastian och Pamela som alla vet vad utanförskap handlar om.
Ha de gött
På återseende

